Valrörelserna sätter skolorna i blåsväder

På sin hemsida tar socialdemokraterna upp att trots att de olika partierna har olika önskningar kring hur den svenska skolan ska se ut, så borde de egentligen snarare satsa på att samsas. 

"Vår förhoppning är fortfarande att nå överenskommelser men under tiden går vi vidare med våra konkreta förslag om hur vi kan utveckla och förbättra skolan för alla. Sveriges alla elever och lärare måste få arbetsro, och förtjänar bättre än att bli behandlade som ett slagträ i valrörelser."

De menar att ett barn som går tolv år i skolan kan komma att få uppleva de förändringar som kan komma till följd av fyra olika regeringar under sin skoltid. Elever och lärare får inte arbetsro och vet aldrig riktigt vad som gäller. En gemensam långsiktig skolpolitik är något socialdemokraterna säger att de lägger stora förhoppningar på och vill arbeta för, men att de inte fått någon som helst positiv respons från de borgerliga partierna. 

Om de olika sidorna skulle kunna samsas om en skolpolitik som inte kommer ställas inför stora förändringar i ett maktskifte så tycker jag att det skulle vara mycket positivt. Att hela tiden ändra på hur skolan ska se ut tar bort fokus och resurser från eleverna. Att anpassa dessa förändringar till ett helt skolsystem tar, för elever som för lärare, inte bara några dagar. Och om de nya reglerna har lyckats fått fäste under fyra år för att sedan ändras igen, ja då är det inte konstigt att skolan skadas. Lärare måste veta hur de ska arbeta och planera, precis som eleverna måste få veta vad som gäller. 

Ett problem är dock att få en bra balans mellan ett samtycke över partigränserna och samtidigt behålla den möjligheten för förbättringar som skillnader i partiernas politik skapar. Det finns ju en mening med att det finns olika partier; deras olika åsikter ska kunna spegla folkets åsikter som sällan är likadana. Genom diskussionerna som skapas växer nya förslag och lösningar fram. Socialdemokraterna säger "under tiden går vi vidare med våra konkreta förslag om hur vi kan utveckla och förbättra skolan för alla" och alltså verkar de inte villiga att helt uppoffra sina partipolitiska åsikter inom området, utan snarare försöka komma fram till gemensamma lösningar i så stor utsträckning som det går. Men det gäller att vara försiktig, för det kan vara svårt att hitta den balansen.

Om det är så att det skulle det gå att kompromissa med de mest grundläggande bestämmelserna kring skolan, såsom betygssystem, så skulle det ju alltså inte sitta helt fel. Trots eventuellt några sura miner hos enstaka väljare skulle nog skolan vinna på det. Och vinner skolan på det, vinner samhället och därmed alla på det i längden.

Moderaternas betygssystem

Gällande betygen i grundskolan vill moderaterna införa en större gradskala samt betyg från årskurs 6. Såsom det ser ut idag sätts de första betygen när det är tre terminer kvar och moderaterna menar att om eventuella svagheter upptäcks här kan det vara för sent att hjälpa den eleven. Att införa betyg tidigare ska ge lärarna ett bättre verktyg för att se vilka som behöver stöd och då hjälpa dem. 

Vi vet att kunskapsnivån i de svenska skolorna har sjunkit och det är tydligt att det finns rum för förbättringar. Men något jag tycker moderaterna missar är elevernas välmående. Skolan är en enorm stressfaktor för ungdomar och ger många stor prestationsångest. En del har pressen på sig hemifrån att nå goda resultat i skolan, men i och med att betygen kommer igång sätts en ännu större press på eleverna och jag tror inte att många svenska elever skulle motsätta sig att skriva underr att det redan nu råder en enorm betygshets.

Visst är det viktigt för elevernas egna och samhällets framtid att de når en hög kunskapsnivå och kan utvecklas. Men för att plugga krävs att man mår bra och att man känner sig motiverad. Motiverad blir man om man känner att den egna kapaciteten blir sedd och att man blir uppmuntrad. Detta är ett av de verktyg som man snarare skulle förbättra än att stressa eleverna med betyg ännu tidigare än vad det görs nu. Om eventuella svagheter nu först upptäcks när det är tre terminer kvar tycker jag att det verkar som om det finns en rejäl brist i kommunikationen mellan elev och lärare. Varför måste lärare sätta betyg för att kunna se en elevs kapacitet och vad för eventuellt stöd som behövs? Om kommunikationen är bra mellan lärare och elev behövs inte ett papper med bokstäver på.  

En större betygsskala tycker jag däremot är bra. Dagens betygssystem är aningen missvisande, där en betygsgrad kan indikera ett väldigt stort spann av kunskapsnivå, där lägsta och högsta ligger långt ifrån varandra. Dock kan man ju hoppas på att om detta skulle gå igenom att det behålls så, för betygsskalorna kan inte hålla på att ändras hela tiden; det tar enormt mycket energi från skolorna som skulle kunna läggas på annat; exempelvis genom att förbättra kommunikationen mellan lärare och elever.

Vinstdrivande skolor och klassklyftor

Vänsterpartiet är starkt kritisk till den segregering som man nu kan se i skolan och hänvisar till skolverkets rapport Vad påverkar resultaten i svensk skola, var man hävdar att klassklyftorna minskar elevernas kunskaper. Vänsterpartiet menar att detta är följden av den borgerliga politiken; ”det fria skolvalet, skolpengen, etableringen av fristående skolor och kommunaliseringen av skolan.”

Vänsterpartiet tycker att man måste se till att staten ska ta ett större ansvar för skolan för att se till att skolan blir rättvis och likvärdig för alla. Exempelvis vill man att reglerna för fristående skolor ska skärpas så att bl.a. aktiebolag med vinst som huvudmål inte ska få driva skolor.

Jag kan bara säga att jag totalt håller med om detta. Det finns ingen anledning till att företag ska få snylta på elevers utbildning. Om en friskola nu driver egen verksamhet så ska väl ökad ekonomi helt enkelt innebära att det stannar inom skolan så att den kan förbättras. Skolor ska inte ha något annat än elevernas bästa och en skolas pengar ska inte användas till annat än detta ändamål, inte minst eftersom vi nu ser hur många elever hoppar av skolan och inte får tillräckligt med kunskap under sina skolår. Hur kan man då vara så girig att vilja ta ut vinst från en skola?

Folkpartiet om lärare

Folkpartiet vill att det ska införas i skollagen ett krav på att endast utbildade lärare ska kunna få fast anställning. Detta är för att det ska finnas någon typ av kvalitétsgaranti som de anser idag saknas i skolorna. Även de elever som fullföljer sina utbildningar kommer till högskolan med bristande kunskaper. 
Jag tycker att detta låter som ett bra förslag. Detta är inte bara en fråga om kvalité, utan även om rättvisa. Alla elever ska vara garanterade utbildning av kompetenta lärare. Det handlar heller inte bara om att ha erfarenhet och kunskap kring ämnet, eftersom detta kan säkert många outbildade lärare besitta som utbildade; kunskap nås inte endast genom höga utbildningar. Men det handlar om att kunna sätta betyg och göra rättvisa bedömningar. Det är inte rättvist mot eleverna att deras lärare inte har utbildning för sitt yrke.

Center bredare gymnasieutbildning

Centerpartiet har på sin partihemsida uttryckt en vilja att ge gymnasieelever större valmöjlighet att välja studier som inte är inriktade på högskolestudier, utan även yrkes- och lärlingsprogram. De vill

"ge flera vägar ut i arbetslivet och där alla elever ska få en ärlig chans att lyckas oavsett om det handlar om högskoleförberedande eller yrkesinriktade studier”
Idag är skolan väldigt fixerad på det teoretiska, vilket betyder att om man inte är teoretiskt lagd har man ganska dåliga chanser att nå de mål som krävs och få de betyg som öppnar dörrarna till en bra utbildning, ett bra arbete och en god framtid. Jag känner många som har haft mycket problem med skolan på grund av detta.

Utökningen av möjligheter till mer praktiskt lagda utbildningar är något jag har efterfrågat länge. Även om det är svårt att välja inriktning så pass tidigt så är det inte något som hindrar att man kan skapa breda linjer med praktisk inriktning, precis som man gör med exempelvis samhälls- och naturprogram för de som är teoretiskt lagda. Det viktiga är väl att man känner sig stimulerad till att utbilda sig till ett yrke man tycker om och inte att tidiga val ska avgöra ens framtid. Nu är de flesta praktiska utbildningarna till för dem som vet exakt vad de vill bli redan i nian, exempelvis frisör eller elektriker. Vad som behövs är ett alternativ till de som inte är teoretiskt lagda, men behöver mer erfarenhet och inblick innan de kan välja tydlig inriktning.

Något som exempelvis praktiker tror jag är ett nyttigt och viktigit verktyg för att få både större kunskap om hur det verkliga arbetslivet går till och ger även större utrymme för att kunna lära sig det man behöver och tycker är intressant. Lärlingsprogram tycker jag är konstigt att man inte har haft tidigare, för vad kan vara bättre än att få lära sig ett yrke genom att verkligen arbeta med det, tillsammans med erfarna arbetare? Har man tänkt sig att arbeta med praktiskt arbete är väl det optimala att man lär sig genom att utöva detta praktiskt, istället för att läsa in det.


Friare kommunala skolor?

Miljöpartiet vill satsa på att göra de kommunala skolorna friare, genom exempelvis avskaffa timplanen, ge kommunala skolor möjlighet till att införa egna ämnen, möjliggöra undantag från betygsbestämmelserna, att skolor ska kunna utarbeta egna läro- och kursplaner och minska detaljregleringen för att ge skolorna större möjlighet att skapa en verksamhet de tror på. Så här uttrycker de det hela:

”Utrymme är en förutsättning för att kunna växa och utvecklas.”

Idag är det en stor debatt kring friskolornas vara och icke vara. Själv ser jag ganska negativt på friskolor som ska vara vinstdrivande- barn och ungdomars framtid är inget man ska spela på. Samtidigt kan jag tycka att kommunala skolor måste öppna upp och möjliggöra för olika typer av utbildning, så att det finns skolor för alla. Att kunna skapa en egen profil på skolan och kunna utforma läroplanen utefter de elever som går på skolan är viktigt. Alla har inte samma förutsättningar och intressen, alltså kan inte alla skolor se likadana ut.

Miljöpartiets förslag tycker jag därför är ett steg i rätt riktning och jag tror att detta även är nödvändigt för att de kommunala skolorna ska kunna vara ett alternativ till friskolorna. Viktigt är då förstås att de håller fast vid att öka tillsynen, för en reform av de kommunala skolorna på detta sätt sätter stora krav på noggrann granskning. Mycket nytt som vi inte sett förut kommer att dyka upp, men om det är något i samhället som måste kunna utvecklas så är det väl just skolorna. Viktigt är dock att eleverna inte blir försökskaniner vars skolgång får ta stryk på grund av otillräcklig granskning. Jag tycker förslaget låter intressant, men jag hoppas verkligen att samhället vid ett förverkligande av detta kan leva upp till de krav som ställs på att säkerställa kvalitén i skolorna.


Brott och straff

Jag tittat lite på Kristdemokraternas önskelista på förändringar för den svenska skolan. En inte så kort lista där de lagt fram förslag på åtgärder som ska hjälpa eleverna att uppnå målen i skolan samt att utvecklas till goda medborgare.

Kristdemokraterna vill täppa igen de hål i skolsystemet där det förut läckt ut mycket kunskap, entusiasm och kreativitet. Exempelvis vill de införa lärarlegitimation och kräva att rektorer gått rektorsutbildning för att säkra kvalitén på elevernas undervisning. De vill satsa 200 miljoner årligen på läromedel till skolorna och lägga större vikt vid de praktiska och estetiska delarna av utbildningen, som hittills fått lämna plats åt de teoretiska. Detta för att stimulera allas sinnen och utveckling. De uttrycker även sin oro för att skolmiljön inte är så trygg som den borde vara. Såhär säger de på partihemsidan: 

"Det borde vara en självklarhet att alla elever ska kunna känna sig trygga och uppskattade men så är det inte idag." 

Det hela låter ju som om de genuint vill ge elever en bättre skoltid som ger alla och inte bara de några en god framtid, samt skapa trivsel där det nu finns våld och mobbning. Självklart vill ingen att mobbing ska tillåtas. Inte heller våld. Precis som Kristdemokraterna säger, så är skolmiljön väldigt orättvis, där många elever får utstå dagliga kränkningar och ständigt se sig över axeln. Detta får inte tillåtas, men den väg Kristdemokraterna vill gå i arbetet mot detta är inte mindre kränkande och orättvis och minst av allt löser det problemet.

Kristdemokraterna vill att skriftliga omdömen i ordning och uppförande ska införas samt att skolk ska stå med i betyget. Problemet är att de elever som är svagast är de som drabbas av detta. Känner man sig trygg och uppskattad, som Kristdemokraterna menar är så viktigt, har man inget behov av att mobba andra. Just en persons beteende är något av det mest komplexa som finns och har byggts upp av många olika faktorer. Orsakerna kommer inte stå med i betyget. Tonåren är en mycket turbulent period i en människas liv och även om en elev är en elev, så är en elev även en människa med ett hem, en familj och ja,  helt enkelt ett liv utanför skolan. Detta liv är för många inte det som de skulle vilja och att detta påverkar deras beteende och prestationer i skolan är inte konstigt. De må vara två olika värdar, men båda är verklighet för en och samma elev. En elev som har det svårt på något sätt utanför skolan kanske inte alltid orkar gå till skolan, eller kanske uttrycker sin ilska, sorg eller frustration genom att bete sig illa gentemot andra elever.

En elev som har haft det svårt kommer med Kristdemokraternas förslag aldrig kunna komma ifrån detta, då detta fint och prydligt för alltid kommer stå i betygsdokumenten. Hur menar Kristdemokraterna att detta skulle hjälpa denna person att få en annorlunda framtid, där hon eller han kan lämna de svåra tiderna bakom sig och börja om på nytt? Vilken arbetsgivare kommer anställa en person som är underkänd i att bete sig bra? Kristdemokraterna påstår att vägen till trygghet och uppskattning är att underkänna en människas beteende. Hur skulle något sådant kunna stärka en persons självförtroende? Det enda detta skapar är en ny typ av hierarki, där man trycker ner de som skulle behöva stöd och hjälp. Man sätter en etikett i pannan på dem och säger att "det är något fel på dig, din personlighet platsar inte här" och man ignorerar vad problemet grundar sig i. Istället borde man lägga resurser på att lösa det verkliga problemet. Alla har inte samma förutsättningar och många behöver på olika sätt stöd och hjälp; de som blir mobbade liksom mobbare. Ge dem då hjälp och tryck inte ner dem! För när har vi någonsin i historien sett prov på att man genom nedvärdering skapar en bättre medmänniska?

Nej, detta blir snarare ett system för att döma och förevigt straffa de som klivit snett och egentligen behöver hjälp. Är inte detta raka motsatsen till att stimulera elever, få dem att känna sig uppskattade och bli goda medborgare? Ge de som behöver hjälp stöd, få dem att känna sig sedda och accepterade, så att de inte känner behovet av att trycka ner och behandla andra lika illa som de själva känner att de blivit behandlade av livet. Det är inte ett brott att må dåligt och inte heller något man väljer. Alla kan hamna snett och det är samhällets roll att få folk på fötter igen. Det är då man kan koncentrera sig på utbildning och att vara en god medmänniska. Det gör man inte genom att fördöma.  

Tillåt mig fråga er, Kristdemokraterna: vad hände med "behandla din näste som du själv vill bli behandlad"?

RSS 2.0