Brott och straff
Jag tittat lite på Kristdemokraternas önskelista på förändringar för den svenska skolan. En inte så kort lista där de lagt fram förslag på åtgärder som ska hjälpa eleverna att uppnå målen i skolan samt att utvecklas till goda medborgare.
Kristdemokraterna vill täppa igen de hål i skolsystemet där det förut läckt ut mycket kunskap, entusiasm och kreativitet. Exempelvis vill de införa lärarlegitimation och kräva att rektorer gått rektorsutbildning för att säkra kvalitén på elevernas undervisning. De vill satsa 200 miljoner årligen på läromedel till skolorna och lägga större vikt vid de praktiska och estetiska delarna av utbildningen, som hittills fått lämna plats åt de teoretiska. Detta för att stimulera allas sinnen och utveckling. De uttrycker även sin oro för att skolmiljön inte är så trygg som den borde vara. Såhär säger de på partihemsidan:
"Det borde vara en självklarhet att alla elever ska kunna känna sig trygga och uppskattade men så är det inte idag."
Det hela låter ju som om de genuint vill ge elever en bättre skoltid som ger alla och inte bara de några en god framtid, samt skapa trivsel där det nu finns våld och mobbning. Självklart vill ingen att mobbing ska tillåtas. Inte heller våld. Precis som Kristdemokraterna säger, så är skolmiljön väldigt orättvis, där många elever får utstå dagliga kränkningar och ständigt se sig över axeln. Detta får inte tillåtas, men den väg Kristdemokraterna vill gå i arbetet mot detta är inte mindre kränkande och orättvis och minst av allt löser det problemet.
Kristdemokraterna vill att skriftliga omdömen i ordning och uppförande ska införas samt att skolk ska stå med i betyget. Problemet är att de elever som är svagast är de som drabbas av detta. Känner man sig trygg och uppskattad, som Kristdemokraterna menar är så viktigt, har man inget behov av att mobba andra. Just en persons beteende är något av det mest komplexa som finns och har byggts upp av många olika faktorer. Orsakerna kommer inte stå med i betyget. Tonåren är en mycket turbulent period i en människas liv och även om en elev är en elev, så är en elev även en människa med ett hem, en familj och ja, helt enkelt ett liv utanför skolan. Detta liv är för många inte det som de skulle vilja och att detta påverkar deras beteende och prestationer i skolan är inte konstigt. De må vara två olika värdar, men båda är verklighet för en och samma elev. En elev som har det svårt på något sätt utanför skolan kanske inte alltid orkar gå till skolan, eller kanske uttrycker sin ilska, sorg eller frustration genom att bete sig illa gentemot andra elever.
En elev som har haft det svårt kommer med Kristdemokraternas förslag aldrig kunna komma ifrån detta, då detta fint och prydligt för alltid kommer stå i betygsdokumenten. Hur menar Kristdemokraterna att detta skulle hjälpa denna person att få en annorlunda framtid, där hon eller han kan lämna de svåra tiderna bakom sig och börja om på nytt? Vilken arbetsgivare kommer anställa en person som är underkänd i att bete sig bra? Kristdemokraterna påstår att vägen till trygghet och uppskattning är att underkänna en människas beteende. Hur skulle något sådant kunna stärka en persons självförtroende? Det enda detta skapar är en ny typ av hierarki, där man trycker ner de som skulle behöva stöd och hjälp. Man sätter en etikett i pannan på dem och säger att "det är något fel på dig, din personlighet platsar inte här" och man ignorerar vad problemet grundar sig i. Istället borde man lägga resurser på att lösa det verkliga problemet. Alla har inte samma förutsättningar och många behöver på olika sätt stöd och hjälp; de som blir mobbade liksom mobbare. Ge dem då hjälp och tryck inte ner dem! För när har vi någonsin i historien sett prov på att man genom nedvärdering skapar en bättre medmänniska?
Nej, detta blir snarare ett system för att döma och förevigt straffa de som klivit snett och egentligen behöver hjälp. Är inte detta raka motsatsen till att stimulera elever, få dem att känna sig uppskattade och bli goda medborgare? Ge de som behöver hjälp stöd, få dem att känna sig sedda och accepterade, så att de inte känner behovet av att trycka ner och behandla andra lika illa som de själva känner att de blivit behandlade av livet. Det är inte ett brott att må dåligt och inte heller något man väljer. Alla kan hamna snett och det är samhällets roll att få folk på fötter igen. Det är då man kan koncentrera sig på utbildning och att vara en god medmänniska. Det gör man inte genom att fördöma.
Tillåt mig fråga er, Kristdemokraterna: vad hände med "behandla din näste som du själv vill bli behandlad"?
Kristdemokraterna vill täppa igen de hål i skolsystemet där det förut läckt ut mycket kunskap, entusiasm och kreativitet. Exempelvis vill de införa lärarlegitimation och kräva att rektorer gått rektorsutbildning för att säkra kvalitén på elevernas undervisning. De vill satsa 200 miljoner årligen på läromedel till skolorna och lägga större vikt vid de praktiska och estetiska delarna av utbildningen, som hittills fått lämna plats åt de teoretiska. Detta för att stimulera allas sinnen och utveckling. De uttrycker även sin oro för att skolmiljön inte är så trygg som den borde vara. Såhär säger de på partihemsidan:
"Det borde vara en självklarhet att alla elever ska kunna känna sig trygga och uppskattade men så är det inte idag."
Det hela låter ju som om de genuint vill ge elever en bättre skoltid som ger alla och inte bara de några en god framtid, samt skapa trivsel där det nu finns våld och mobbning. Självklart vill ingen att mobbing ska tillåtas. Inte heller våld. Precis som Kristdemokraterna säger, så är skolmiljön väldigt orättvis, där många elever får utstå dagliga kränkningar och ständigt se sig över axeln. Detta får inte tillåtas, men den väg Kristdemokraterna vill gå i arbetet mot detta är inte mindre kränkande och orättvis och minst av allt löser det problemet.
Kristdemokraterna vill att skriftliga omdömen i ordning och uppförande ska införas samt att skolk ska stå med i betyget. Problemet är att de elever som är svagast är de som drabbas av detta. Känner man sig trygg och uppskattad, som Kristdemokraterna menar är så viktigt, har man inget behov av att mobba andra. Just en persons beteende är något av det mest komplexa som finns och har byggts upp av många olika faktorer. Orsakerna kommer inte stå med i betyget. Tonåren är en mycket turbulent period i en människas liv och även om en elev är en elev, så är en elev även en människa med ett hem, en familj och ja, helt enkelt ett liv utanför skolan. Detta liv är för många inte det som de skulle vilja och att detta påverkar deras beteende och prestationer i skolan är inte konstigt. De må vara två olika värdar, men båda är verklighet för en och samma elev. En elev som har det svårt på något sätt utanför skolan kanske inte alltid orkar gå till skolan, eller kanske uttrycker sin ilska, sorg eller frustration genom att bete sig illa gentemot andra elever.
En elev som har haft det svårt kommer med Kristdemokraternas förslag aldrig kunna komma ifrån detta, då detta fint och prydligt för alltid kommer stå i betygsdokumenten. Hur menar Kristdemokraterna att detta skulle hjälpa denna person att få en annorlunda framtid, där hon eller han kan lämna de svåra tiderna bakom sig och börja om på nytt? Vilken arbetsgivare kommer anställa en person som är underkänd i att bete sig bra? Kristdemokraterna påstår att vägen till trygghet och uppskattning är att underkänna en människas beteende. Hur skulle något sådant kunna stärka en persons självförtroende? Det enda detta skapar är en ny typ av hierarki, där man trycker ner de som skulle behöva stöd och hjälp. Man sätter en etikett i pannan på dem och säger att "det är något fel på dig, din personlighet platsar inte här" och man ignorerar vad problemet grundar sig i. Istället borde man lägga resurser på att lösa det verkliga problemet. Alla har inte samma förutsättningar och många behöver på olika sätt stöd och hjälp; de som blir mobbade liksom mobbare. Ge dem då hjälp och tryck inte ner dem! För när har vi någonsin i historien sett prov på att man genom nedvärdering skapar en bättre medmänniska?
Nej, detta blir snarare ett system för att döma och förevigt straffa de som klivit snett och egentligen behöver hjälp. Är inte detta raka motsatsen till att stimulera elever, få dem att känna sig uppskattade och bli goda medborgare? Ge de som behöver hjälp stöd, få dem att känna sig sedda och accepterade, så att de inte känner behovet av att trycka ner och behandla andra lika illa som de själva känner att de blivit behandlade av livet. Det är inte ett brott att må dåligt och inte heller något man väljer. Alla kan hamna snett och det är samhällets roll att få folk på fötter igen. Det är då man kan koncentrera sig på utbildning och att vara en god medmänniska. Det gör man inte genom att fördöma.
Tillåt mig fråga er, Kristdemokraterna: vad hände med "behandla din näste som du själv vill bli behandlad"?
Kommentarer
Postat av: Fröken Emma
Hur ska man stödja dessa elever då tycker du?
Postat av: Anna E
Kanske med satsa på att ha mer personal som är på skolan just i syftet att skapa en relation till eleverna och är där för bara dem, såsom elevstödjare och kuratorer. Många skolor har enormt stora elevantal och det är ganska självklart att lärarna inte kan klara av att se alla. Det finns massa olika metoder för att motkämpa mobbning, jag är ingen expert men jag tycker att resurser ska läggas på att utveckla dessa istället för att införa ordningsomdömen, som jag tror skulle ha motsatt effekt.
Trackback
