-Och vad händer med kulturen?
Riksdagens hemsida är så utformad att man inte kan hitta några av oppositionens planer för kulturen i framtiden. Och det regnar idag så min kämparanda är kanske inte på topp. Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva. Luften går ur en lite så här i sena maj. Men med sommaren kommer också någon slags kulturell anda in i mig. Jag kan inte gå ett steg utan att påverkad av lukten från de fantastiska häggarna få tillbaka känslan av tiden då jag läste Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg samtidigt som tonerna av ute blåser sommarvind klingar i mina öron eller i mitt hjärta till minne av de där åren i grundskolan när man började öva sommarsånger redan i april för de kommande vårkonserterna. Eller känslan av att ligga under en kastanj i humlegården och rita av någon människa i närheten eller försöka skriva en dikt av känslan.
Jag vet att jag hela tiden skriver om den del av kulturen som innefattar konst och inte traditioner och levnadssätt, men det är enklare för mig att greppa på något sätt. Även om andra kulturer alltid fascinerat mig väldigt mycket. Jag minns när jag var typ 15 och nästan började gråta när jag tänkte på att jag ville åka till Indien och typ leva som de gör där. Eller bara tillhöra något klan någonstans. Det var en rolig tid. Nu har jag blivit tråkig och cynisk. NEJ det har jag inte, jag har bara gått på globala gymnasiet och lärt mig att man inte får tänka på andra kulturer som andra kulturer. Eller jag vet inte. Man kan ju inte tänka någonting om någon för då säger man sig själv vara något annat med ens. Och det går ju inte. Men vad började jag nu skriva om? Kanske att det i vår kultur är så á la mode (ja jag älskar franska) att tro att vi är så förstående och civiliserade att vi har vett nog att inte uttala oss om vad andra är eller gör för så fort någon säger "dem" eller "de" exkluderar man sig själv och har med ens distans nog att kunna uttala sig. Men i själva verker är vi ju alla människor och om man tror att man är så mycket bättre bara för att man inte uttalar sig om andra kanske det visar att man är ännu mer korkad eftersom man tror att man är smart men i själva verket så är man ju också på det klara med att man är en människa som alla andra.
Så motsägelsefullt.
Så motsägelsefullt allt är hela livet för allt går ju att vrida till precis som man känner för det. Är det något jag lärt mig de sista tre åren så är det just det. Använder du bara rätt ord, rätt bild, rätt tonläge, kan du få vad som helst att bli precis vad du vill. Jag gillar inte det.
Har det här med kultur att göra? Ja det har det nog, jag kan nog hitta 100 argument för det, men också 100 argument mot det. Roligt. Snart ska jag läsa Tristan och Isolde. DET är gammal kultur det. Puss
Filippa
Jag vet att jag hela tiden skriver om den del av kulturen som innefattar konst och inte traditioner och levnadssätt, men det är enklare för mig att greppa på något sätt. Även om andra kulturer alltid fascinerat mig väldigt mycket. Jag minns när jag var typ 15 och nästan började gråta när jag tänkte på att jag ville åka till Indien och typ leva som de gör där. Eller bara tillhöra något klan någonstans. Det var en rolig tid. Nu har jag blivit tråkig och cynisk. NEJ det har jag inte, jag har bara gått på globala gymnasiet och lärt mig att man inte får tänka på andra kulturer som andra kulturer. Eller jag vet inte. Man kan ju inte tänka någonting om någon för då säger man sig själv vara något annat med ens. Och det går ju inte. Men vad började jag nu skriva om? Kanske att det i vår kultur är så á la mode (ja jag älskar franska) att tro att vi är så förstående och civiliserade att vi har vett nog att inte uttala oss om vad andra är eller gör för så fort någon säger "dem" eller "de" exkluderar man sig själv och har med ens distans nog att kunna uttala sig. Men i själva verker är vi ju alla människor och om man tror att man är så mycket bättre bara för att man inte uttalar sig om andra kanske det visar att man är ännu mer korkad eftersom man tror att man är smart men i själva verket så är man ju också på det klara med att man är en människa som alla andra.
Så motsägelsefullt.
Så motsägelsefullt allt är hela livet för allt går ju att vrida till precis som man känner för det. Är det något jag lärt mig de sista tre åren så är det just det. Använder du bara rätt ord, rätt bild, rätt tonläge, kan du få vad som helst att bli precis vad du vill. Jag gillar inte det.
Har det här med kultur att göra? Ja det har det nog, jag kan nog hitta 100 argument för det, men också 100 argument mot det. Roligt. Snart ska jag läsa Tristan och Isolde. DET är gammal kultur det. Puss
Filippa
Kommentarer
Trackback
