spnollsjuc

Det är ju tråkigt att kulturen på något sätt anses vara så.. Meningslös? Det känns lite som om alla gillar att använda sig av och utnyttja att kultur finns, men när man vill hålla på med det är det som om det är något oseröst och onödigt. Jag vill ju bli konstnär! Om man vill syssla med kultur inom det konstnärliga formen, eller vad man ska säga, får man räkna med att inte ha någon framtid. Jag ska bli konstnär, säger jag till mina tanter jag besöker i jobbet som frågar vad jag ska bli när jag blir stor. Men det kan man ju inte försörja sig på, säger de då. NEJ säger jag men jag tänker inte försörja mig jag tänker leva och andas och bestämma själv vad som ska vara av värde i mitt liv och jag hatar pengar för det förstör människan och livsglädjen och gör mig till en snål maskin som bara gör vad samhället förväntar sig av mig med jag tror inte att jag gillar samhället över huvud taget så jag blir nog eremit och skaffar några får att göra ullkläder av och sen får alla andra göra vad de vill.

Nej, så svarar jag kanske inte. Snarare; jag vet, men man får väl göra något annat också. Kanske bli lärare i konsthistoria eller bild?

På något sätt är kanske kultur och konst människans sätt att omedvetet på ett ganska lagligt sätt bryta om de normer och lagar som man borde efterfölja. Och i skapandet minns man, eller kanske snarare finner insikt om, eller slås av tanken på, att man som människa kanske inte bara är en penningmaskin som ska leva, försörja sig och dö. Som om man bara skulle hålla ut liksom. Är inte livet något mer än så? Man vet inte, men jag tror det.

Filippa